Hem

 

 

Varmt välkommen! ♥

6 maj 2017

 

Hej allihopa! <3

 

Nu är det så pass många som hört av sig till mig och undrat vad jag håller på med att jag känner att det är på tiden att skriva ett officiellt inlägg och berätta hur det ligger till.. :-)

 

Först och främst: Tack till er som hört av er!! <3 Ni har helt förståeligt undrat: Varför har jag varit så tyst under det senaste året? Varför har jag inte lanserat några nya workshops? Är allt okej? Hur mår jag egentligen? Så nu ska jag göra mitt bästa för att förklara vad som hänt. Det kommer att bli ett lååångt inlägg men tänker också att det kanske kan ge några pusselbitar på vägen till några av er och hjälpa till att förstå den process som jag upplever att många människor är inne i just nu i detta ELD-år av inre sanning och nedbrytning av illusioner.

 

Efter min och Carsten Sennovs senaste beteende-workshop förra sommaren fick jag se roten till ett gammalt beteende som handlat om att inte vilja se sanningen. Detta skapades redan när jag var spädbarn och har yttrat sig i ett flyktbeteende som har kontrollerat mig hela livet. När jag blev medveten om roten till detta beteende började det hända väldigt mycket omvälvande saker på väldigt kort tid och precis i början av hösten förra året hade jag en väldigt stark upplevelse som helt drog undan mattan under fötterna på mig.

 

En morgon vaknade jag och såg att en vän på facebook rekommenderade en film. Kände mycket starkt inom mig att jag bara måste se denna film direkt. Vilken film det handlade om är inte viktigt, men den gjorde att vissa föreställningar kring gott och ont avladdades för mig. Hela mitt mitt sinne nollställdes och svart och vitt liksom bytte plats med varandra inom mig. Vem vet, kanske hade de tidigare varit på fel ställe?

 

Under nästan en veckas tid efter detta upplevde jag ett tillstånd av total inre frid och stillhet bortom allt jag någonsin upplevt förut. Jag var blank i sinnet som en bebis och liksom nollställd i ett mycket neutralt tillstånd där livets grundläggande principer blev så tydliga. Jag såg så tydligt hur alla motsatser behöver varandra för att existera och att allting till och med ÄR dess raka motsats. Allt är sprunget ur balans och allt kommer tillbaka till balans, eller till total neutralitet. Och denna neutralitet är också ren glädje, lätthet, frid som inte har någon motpol.

 

Jag kunde se varje tanke som kom in i mitt energifält och hur tanken alltid desperat letar efter något att greppa tag i och när den inte hittar något, dvs inte får någon ’mat’, så lämnar den mig igen. Precis på samma sätt som kvällstidningarnas löpsedlar alltid försöker skapa sensation och riva upp en känslostorm hos människor. Jag såg att inga tankar någonsin är sanna och i den insikten förlorade de helt sin makt över mig. Så jag kunde inte annat än skratta åt tankarnas helt fascinerande dramatik och uppfinningsrikedom och behov av att hela tiden i detalj förklara allt som händer. Det är bedårande! <3

 

Om jag tidigare under liknande upplevelser alltid känt att jag kommit i kontakt med mitt ’sanna jag’, så upplevde jag nu att ingenting var ’jag’. Mitt andemedvetande var inte jag, min kropp var inte jag, mina tankar och känslor var inte jag, och den där personen Karin jag trott på hela livet fanns inte längre kvar. Om någon under dessa dagar hade frågat ’vem är du?’ så hade jag inte kunnat svara. Eller så hade jag kanske svarat: Vad menar du med den där ’du’? Och jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjorde under dessa dagar trots att jag var ensam nästan hela tiden. Jag hade fått för mig att man sa bye bye till den sortens upplevelser efter AuraTransformationen av någon anledning, men nope..

 

Min favoritsyssla under dessa dagar var att bara sitta och titta på en vägg helt i vördnad av denna gnistrande verklighet och en tanke som poppade upp i mitt medvetande var: Hur ska jag lyckas motivera mig själv att kämpa för något någonsin igen? Hur ska jag motivera mig själv att försöka bli bättre och skapa förändring någonsin igen? Varför överhuvudtaget vilja vara någon annanstans eller vilja skapa något annat? Det är väldigt intressant hur lite som kan skilja mellan denna upplevelse och upplevelsen av total likgiltighet. Fast total likgiltighet är att inget spelar någon roll för allt är skit och detta handlade om att inget spelar någon roll för allt är helt perfekt. :-)

 

Jag förstod att det inte riktigt fanns balans mellan maskulin och feminin energi i den här upplevelsen, men det var väääldigt svårt att bry sig när jag var mitt i det..

 

Och samtidigt fanns det inget sensationellt eller spektakulärt med denna upplevelse utan det var helt naturligt och självklart. Det är bara tankarna som alltid försöker förstora upp saker och skapa uppståndelse och sensation. Och dessa tankar kunde jag bara skratta hjärtligt åt. Tråksysslor som att gå och slänga återvinningen eller diska blev djupt rika upplevelser och jag upplevde för kanske första gången att jag med lätthet och glädje kunde göra dessa sysslor utan att hela tiden vilja att de skulle ta slut så fort som möjligt så jag kunde göra något roligare. Bara helt villkorslös glädje utan motpol. Jag upplevde även en avslappning i områden av min kropp där jag inte ens visste att jag hela livet varit spänd. Och jag vaknade varje morgon och var liksom helt tom och stilla inombords.

 

Efter denna upplevelse har det varit lite av en utmaning att begripa hur jag skulle fortsätta jobba med personlig utveckling, speciellt att försöka guida andra att utvecklas. Det jag hade fått smaka på upplevde jag som precis den antidote som människor och världen behöver för att komma i balans, men jag såg också samtidigt att det aldrig någonsin går att uppnå genom ansträngning och genom att jobba med sig själv och försöka bli bättre, och det kommer absolut inte som någon belöning för att man varit duktig eller smart. Det kommer snarare när vi släpper all ansträngning, inser vår totala hjälplöshet och helt överlämnar oss till Gud eller själva livskraften. Det går liksom aldrig att nå ’fulfilment’ genom ’achievment’, eller inre frid genom yttre ansträngning. Så jag har helt enkelt på senaste tiden inte riktigt förstått hur jag ska göra längre utan det har känts lite som att börja om from scratch. När man får ett nytt perspektiv på saker kan det ibland kännas som att man plötsligt inte vet någonting längre och man blir liksom tvungen att lära om, för det man tidigare lärt sig har man inte någon användning för längre i den form man lärde sig det.

 

Som det är just nu kommer och går detta tillstånd i vågor, och det har definitivt öppnat upp en mycket starkare kontakt med Gud eller livsenergin bortom alla former och dualiteter och masker och roller. Och detta har troligen förändrat mitt perspektiv för all framtid. Detta liv är en lek, ett spel – ingenting annat – och vi har våra olika roller som vi låtsas vara. Livet är ett enda stort dansgolv och vi kan välja att dansa med till musiken eller sitta och titta på längs kanten till detta dansgolv och känna oss smarta eller dumma i våra teorier om hur dansgolvet kom dit. Eller vi kan lägga oss ner och låtsas sova eller leka döda om vi vill. Men det går liksom inte att överlista livet, säga att man har figured it all out och därför kan ställa sig utanför livsleken och välja att inte delta.

 

Under en lång tid efter denna upplevelse gick det inte riktigt att fortsätta jobba på samma sätt som tidigare eller göra i princip någonting förutom enkla hushållssysslor. Inte för att jag var trött och saknade energi utan för att jag helt enkelt inte fattade riktigt hur jag skulle göra. Som att vara lite emellan två världar. Å ena sidan den rika inre upplevelsen av rent varande som jag inte fattade någonting av. Å andra sidan den yttre processen av förändring och görande som jag inte heller fattade någonting av. Totalt ovetande på alla fronter helt enkelt. Kanske kan vissa av er relatera till detta, kanske inte.

 

Jag kan också säga att denna upplevelse föregicks av en diffus känsla av att något är ’fel’ utan att kunna sätta fingret på vad och sedan en extrem press och stress under speciellt några dagar innan. Det var som att hela livet plötsligt var helt emot mig. Jag kände mig helt isolerad och ensammast i världen och jag fick mina älsklingsidentiteter brutalt krossade av människor i min närhet. Tex identiteten att jag är så medveten och har jobbat så mycket med mig själv och kommit så långt. Fick se på alla sätt som det är precis motsatsen och tillslut blev jag så pass nedbruten och tilltryckt av livet att jag kom till slutsatsen att jag är helt f*cked up, totalt bortom all hjälp. I min kärna är jag (personen Karin) totalt hjälplös och har ingen makt whatsoever. :-) Den insikten var nog den mest värdefulla insikt jag någonsin fått. Att se vad jag verkligen är. Steg nr två var att inse att jag verkligen behöver hjälp. HELA TIDEN. Jag klarar helt enkelt inte detta liv själv.

 

Ser just nu runt omkring mig hur andra människor går igenom liknande processer av nedbrytning. Den inre elden håller på att bränna sönder alla illusioner. Livet trycker till oss och utmanar oss till bristningsgränsen för att vi ska lära oss att se vad vi (inte) är och ge upp. Och lämna över makten till den/det som har så mycket bättre koll än vad vi själva har, dvs Gud, eller själva livskraften bortom alla motsatser.

 

Och ni som har problem med ordet Gud, använd ett annat ord som passar er bättre – eller get over it! <3

 

Som jag ser det är anledningen till att många människor har så svårt med ordet Gud att vi inte gärna vill resignera till något bortom vår egen mänskliga intelligens. Våra intellekt är ett fantastiskt verktyg men när det går överstyr blir vi så ’smarta’ att vi helt glömmer bort hur vi ska göra för att LEVA. Jag fick tydligt se hur mitt stora kontrollfreak till ego alltid försöker kapa varenda upplevelse jag har i detta liv och göra det personligt, till någonting jag kan antingen ta äran eller skulden för (eller ge någon annan skulden för så att jag kan känna mig bättre än andra). Och våra egon vill inte gärna se sin hjälplöshet och erkänna något annat som större och mäktigare än oss själva. Samtidigt vill många av oss inte ha det enorma ansvar det innebär att själv försöka leka Gud och vi känner oss inte alltid värdiga att ta äran för det ’vi’ skapar i våra liv. Eller rättare sagt det Gud skapar genom oss. Konflikt big time med andra ord…

 

Men tänk om vi inte måste ta äran för det? Tänk om denna enormt vackra process som vi människor just nu går igenom aldrig någonsin haft ett dugg med ’oss’ att göra. Tänk om det enda som någonsin händer är att Gud vaknar upp och upplever sig själv genom oss. För vem är det egentligen som vaknar när ’du’ inte längre finns på det sätt du alltid trott? <3

 

När jag var i Indien brukade de säga "To see is to be free". Vi kan troligen aldrig ändra våra tankar och vårt mind, vårt ego. Men vi kan se det för vad det är. Och bara i att se det skapas en lättnad och en frihet. Problemet är liksom inte all den bullshit som våra tankar försöker tuta i oss. Problemet är att vi tror på dem.. :-)

 

Nuförtiden känner jag mig ofta som ett litet barn i Guds stora famn och känner mig så ofantligt omhändertagen och älskad precis som jag är. Det är en helt otrolig intelligens bakom den här verkligheten och jag fattar nästan ingenting av vad detta är. Men EN sak jag åtminstone vet är att det går att uppleva denna intelligens och kommunicera med den som en bästa vän. Och det är fantastiskt vackert och helande på alla sätt! Och tillgängligt för ALLA precis hela tiden! <3

 

Så nu vet ni alla min resa under det senaste året. Frågor på det? Min förhoppning är att detta kan inspirera och hjälpa er som upplever utmaningar just nu. Denna process av total nedbrytning är kanske det absolut vackraste och viktigaste vi kan vara med om som människor så vitt jag vet. Jag vet att det inte alltid känns så när man är mitt inne i nedbrytningsfasen, men bara låt dig få bend and break och samtidigt öppna dig för att ta emot hjälp – du kommer att få svar! <3

 

Jag har funderat mycket på hur jag ska göra med workshopar framöver och hur de ska se ut. Förmodligen blir det lite annorlunda nu. Lite mer fokus på att konnekta med denna inre essens kan jag tänka mig. Information om detta kommer isåfall längre fram. Workshopen Aktivering av Kroppselementen har några av er efterfrågat och den kommer tidigast till hösten igen i Sverige. Jag kan dock varmt tipsa om den workshop som Miriam Husby Stener och Anni Sennov håller på Lofoten den 26 augusti! Läs mer om denna workshop här.

 

Kärlek till er alla var ni än befinner er!! <3 <3 <3

 

 

Copyright © All Rights Reserved